Freitag, 31. August 2007

Unterwegs mit Herrn Möwe (4)

"Hältst du es ein paar Stunden ohne Meer aus?", frage ich meinen lustigen Guide. "Ich möchte mit dem Zug nach Hindås fahren!" Herr Möwe guckt mich ziemlich komisch an. "Soll ich dir ein Geheimnis verraten?", sagt sie nach einer kleinen Weile. Und dann flüstert sie mir was ins Ohr... "Neee, das glaube ich nicht!", antworte ich. - "Doch!" - Wir lachen. Und so fahren wir tatsächlich zusammen mit dem Zug nach Hindås, wo ich auf Tucholskys Spuren wandern will.

Schon die alte
Eisenbahnstation ist sehenswert, denn sie ist im nationalromatischen Stil erbaut - eine Bauweise, sehr mit dem deutschen Jugendstil verwandt und Reaktion auf die rasante Industrialisierung in der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts. Wenn man sich übrigens direkt vor das schöne Holzhaus stellt, dann sind es genau 36 km bis Göteborg und ebenso viele nach Borås. Das finde ich lustig.



På väg med Herr Mås (4)

"Klarar du dig utan havet i ett par timmer", frågar jag min roliga guide. "Jag skulle vilja åka tåg till Hindås idag!" Den måsen kikar ganska konstigt på mig. "Får jag berätta om en hemlighet för dig?", säger hon efter en liten stund. Och sen viskar hon något direkt i mitt öra... "Nej! Det tror jag inte!", svarar jag. - "Jo!" - Vi skrattar. Men så åker vi faktiskt tillsammans tåg till Hindås, där jag vill vandra på Tucholskys spår.

Redan den gamla järnvägsstationen är en sevärdhet för den är byggd i den nationalromatiska stilen - en stilperiod som var släkt med tysk jugend och riktad mot industrialism. Och om man för övrigt står framför det vackra trähuset så är det precis 36 km till Göteborg och även 36 km till Borås. Det tycker jag är roligt.

Hindås ligger vid Nedsjön och har alltid varit ett populärt resemål bland överklassen i Göteborg för både sommar- och vintersemester. Många exklusiva villor finns kvar idag, men en del av de dåvarande fritidshusen byggdes om till permanenta bostäder. Och vi vill nu letar efter Tucholskys villa Nedsjölund, där författaren bodde från januari 1930 fram till sin död i december 1935. Jag har en utskriven bild med mig som jag hittade på Wikipedia.

 
Der Ort Hindås liegt an einem See mit dem Namen Västra Nedsjö und er war schon immer ein beliebtes Reiseziel für die Göteborger Oberklasse - sowohl im Sommer als auch im Winter. Viele der exklusiven Villen gibt es heute noch, auch wenn ein Teil von ihnen nun zu Wohnhäusern umgebaut wurde. Und wir wollen jetzt also Tucholskys Villa Nedsjölund suchen, in der unser Schriftsteller von Januar 1930 bis zu seinem Tod in Dezember 1935 gewohnt hat. Ich habe mir ein Bild ausgedruckt und mitgenommen, das ich in der Wikipedia gefunden habe.

Eine Frau, die mit einem Dackel spazieren geht, kann uns leider nicht weiterhelfen, denn sie ist nicht von hier, sondern nur zu Besuch. Schließlich fragen wir in der Bibliothek des Ortes - denn da wurde mir in Schweden bisher immer weitergeholfen. Die Bücherfrau kennt natürlich den deutschen Schreiberling und sie zeigt uns den Weg auf einer großen Karte, die an der Wand hängt. "Eine blau-weiße Holzvilla. Kann man nicht verfehlen."


Als wir schließlich vor dem beschriebenen Haus stehen, zweifle ich. Ist das wirklich die Villa Nedsjölund? Ein Schild gibt es nicht, das auf den ehemaligen Bewohner hinweist. Aber in einem
schwedischen Artikel hatte ich ja auch gelesen, dass der heutige Besitzer mit seinem berühmten Vormieter nicht besonders viel am Hut hat - und dass er die Leute, die ihn fragen: "Ist das Tucholskys Haus?" immer mit einem "Nein, das ist mein Haus!" verjagt.

Ob wir tatsächlich das richtige Haus gefunden haben, weiß ich nicht. Aber eigentlich ist es ja auch nicht so wichtig. Vor ein paar Jahren habe ich in den Pyrenäen
ein paar Pfade abgeschritten, die Tucholsky in seinem Pyrenäenbuch so liebevoll beschrieben hatte, ich habe den Blick vom Boulevard des Pyrénées in Pau genossen - wie eine Sinfonie in A-Dur - und nun umwandere ich mit Emma den Västra Nedsjö bei Hindås, und ich genieße die Landschaft, die Luft und das Licht. So wie damals sicher auch der "aufgehörte Schriftsteller". . .



Jag frågar en kvinna som promenerar med sin tax om hon kanske vet något om Tucholskys villa. Men hon har ingen aning, är inte härifrån, är bara på besök i Hindås. Så fick vi slutligen hjälp på biblioteket, ett ställe förresten där jag aldrig blivit besviken när jag hade rest genom Sverige. Där fick jag verkligen alltid hjälp! Den böckerkvinnan här i Hindås känner naturligtvis den tyska skribenten och hon visar oss en villa på en stor karta som hänger på väggen. "Det stora huset är byggt i trä och ser blått-vitt ut. Nej, man kan inte missa det!"

Vi hittar huset och jag tvivlar: Är det verkligen villa Nedsjölund? Tyvärr finns inte någon skylt som berättar om den tidigare invånaren. Men i en SvD-artikel hade jag ju läst, att den nuvarande ägare inte är så särsklit intresserad av besökarnas nyfikna frågor. "Nej, det är mitt hus!", brukar han svara om man fråga efter Tucholskys villa.

Om vi har sett nu det rätta huset, det vet jag inte. Men egentligen är det inte så viktigt. För några år sedan vandrade jag på smala stigar genom Pyrenéerna - efter jag hade läst Tucholskys kärleksfulla beskrivningar i boken Ein Pyrenäenbuch. Och jag har njutit av blicken ifrån Boulevard de Pyrénées i Pau - som en sinfoni i A-dur - och nu vandrar jag runt Västra Nedsjön tillsammans med Herr Mås och jag njuter av landskapet, luften och ljuset. Likadant som förr i tiden den "upphörda författaren"...








Donnerstag, 30. August 2007

Spiderwoman

Seit einiger Zeit wohnt eine dicke fette Spinne direkt vor unserem Fenster. Und manchmal sehen wir ihr bei den Mahlzeiten zu...


Direkt utanför vårt fönster bor nu den här spindeln. Vad tjock den är - och alltid hungrig!

Reif wie eine Frucht - Mogen som en frukt

På väg till Götaplatsen träffar vi Karin Boye. Hon ser ut som en flicka... Senare lyssnar jag på hennes röst på några inspelningar - och jag gillar den rösten.

Mogen som en frukt
ligger världen i min famn,

den har mognat i natt,

och skalet är den tunna blå hinnan
som spänner sig bubblerund,
och saften är det söta och doftande,
rinnande, brinnande solljusflödet.


Och ut i det genomskinliga alltet
springer jag som simmare,

dränkt i en mognads dop
och född till en mognads makt.

Helgad till handling,

lätt som ett skratt

klyver jag ett gyllene honungshav,

som begär mina hungriga händer.

ur diktsamlingen "För trädets skull" 1936


Auf dem Weg zum Götaplatz begegnen wir Karin Boye. Sie sieht wie ein Mädchen aus... Und später höre ich ihre Stimme vom Band. Es ist eine gute Stimme. Ich mag sie.

Reif wie eine Frucht
liegt die Welt in meinen Armen,

sie ist gereift heute nacht,

und ihre Schale ist die zarte blaue Haut,

die sich um sie wölbt,

und ihr Saft ist die süße und duftende,

glühende, sprühende Sonnenlichtflut.


Tief hinein in dies silbernschimmernde
Weltall
springe ich als Schwimmer,
getauft in Reife, wiedergeboren zur Fülle.

Geheiligt zur Tat,

leicht wie ein Lachen

zerteile ich ein goldenes Honigmeer,

das begehrt nach meinen hungrigen Händen.

übersetzt von Hildegard Dietrich


Mittwoch, 29. August 2007

Liten men enorm - Klein aber oho!

Det finns tyvärr inte så många kvinnliga dirigenter. Jag har upplevt bara två i hela mitt liv. Precis för två veckor sedan stod jag på Götaplatsen i vimlet och lyssnade på Göteborgs Symfoniker - dirigerades av Xian Zhang - ett enda energiknippa från Kina! En liten kvinna på stora scenen som förtrollade både orkestern och publiken. Jag blev verkligen mycket imponerad.

"Classic Open Air" skulle det heta här i Berlin - och det skulle ha kostat ganska mycket. Men i Göteborg firade man kulturkalas med fri entré, vad fint! Vädret visade sig artig och medan jag njöt av musiken tittade jag på himlen med dess förbiflygande moln - och så hälsade jag måsen Emma flera gånger förstås.


Es gibt leider nicht so viele weibliche Dirigenten. Ich habe erst zwei in meinem ganzen Leben kennengelernt. Vor genau zwei Wochen stand ich auf dem Götaplatz im Gewimmel und lauschte den Göteborger Symfonikern - dirigiert von Xian Zhang - einem wirklichen Energie- bündel aus China. Eine kleine Frau auf einer großen Bühne, die sowohl das Orchester als auch das Publikum erfolgreich verzauberte. Ich war schwer beeindruckt.

"Classic Open Air" würde es hier in Berlin heißen - und es wäre ziemlich teuer. Aber in Göteborg war Kulturfest und freier Eintritt, wirklich prima! Das Wetter hatte für zwei Stunden Erbarmen mit uns und während mich die Musik gefangennahm, schaute ich oft zum Himmel mit seinen vorbeifliegenden Wolken - und natürlich winkte ich Emma zu, die dort oben ihre Runden drehte.

* * *

Estland ist das Heimatland der anderen Dirigentin, die ich kenne: Anu Tali. Ich entdeckte sie im Zusammenhang mit einer Reise nach Tallinn. Zusammen mit ihrer Zwillingsschwester Kadri leitet sie das Nordische Sinfonieorchester - ein Zusammenschluss von Musikern aus 15 Ländern, der ganz und gar ohne staatliche Mittel auskommt. Ja, weiblicher Charme macht's eben möglich! ;-) Und ihre Einspielungen - inzwischen auf 2 CDs - sind ganz einfach bezaubernd. Wer neugierig ist, kann hier in die Stücke reinhören.


Andra kvinnliga dirigenten jag känner till kommer från Estland: Anu Tali. Henne upptäckte jag i höstas i samband med en resa till Tallinn. Anu Tali och hennes tvillingsyster Kadri leder gemensamt den Nordiska Symfonieorkestern, en förening av musiker från 15 länder som inte behöver några statliga pengar för att agera. Tja, kvinnlig charm helt och hållet! ;-) Och Anu Talis inspelningar - nu redan på 2 skivor - är mycket berörande tycker jag. Om du vill lyssna - kolla här.

Dienstag, 28. August 2007

Pfefferkuchen im August!

An alles mögliche habe ich mich ja nun schon gewöhnt, seit ich in der Marktwirtschaft lebe. Aber an eins werde ich mich niemals gewöhnen: Dass bereits Ende August Pfefferkuchen, Marzipanbrote und Schokoladenweihnachtsmänner in die Regale der Supermärkte einziehen! Und wie soll ich meinem Enkelkind einmal erklären, wie spannend es in meiner Kindheit immer mit den Süßigkeiten zu Weihnachten war, wenn nun bereits vier Monate vor Heiligabend massenweise Zapfen, Glöckchen und Engelchen zum Verzehr bereitliegen. Nein, verdammt! Ich will keine Pfefferkuchen im August!!!

Original-bilden hittade jag på nätet. Men jag tyckte det såg så här ut.

Pepparkakor i augusti!

Det finns ju olika saker som jag har redan blivit van vid sedan vi har marknadsekonomin här. Men en sak kommer jag aldrig att vänja mig vid: Att man kan hitta - redan i slutet av augusti - pepparkakor, marsipanbröd och choklad-jultomtar i stormarknadens hyllor! Och hur skall jag förklara för mitt barnbarn en gång vad spännande det var i min barndom med alla dessa julgodis - om nu redan fyra månader i förväg allt är fullt av kottar, klockor och små änglar som väntar på att bli uppätna. Nej, förbannad! Jag vill inte ha några pepparkakor alls i augusti!!!

Here comes the sun!

Na, was wäre dieser Himmel ohne Wolken? Langweilig! (Es ist die beste Zeit für solche Fotos, jetzt, wo die Sonne mit uns zusammen zwischen 6 und 7 aufsteht...)


Utan moln skulle bli det här fotot - tråkigt! (Det är bästa tid för detta sätt att fotografera, nu, när solen går upp tillsammans med oss mellan kl 6 och 7...)

Montag, 27. August 2007

West-Eastern Divan Orchestra


Gestern war ich mit meinem Sohn in der Philharmonie, um ein ganz besonderes Konzert zu erleben: Daniel Barenboim dirigierte das West-Eastern Divan Orchestra. Gespielt wurden Mozart, Schönberg und Tschaikowskis "Pathetique" - grandios! Aber nicht nur die ausgezeichnete Interpretation, sondern auch das Orchester selbst hinterließen bei mir einen sehr starken Eindruck, denn hier musizierten ja vermeintliche Feinde miteinander: junge Menschen aus Isreal, Palästina und den arabischen Staaten des Nahen Ostens.

"1999 war ich der Jüngste und noch ziemlich naiv", berichtet ein Orchester-Mitglied. "Israelis waren für mich noch nicht einmal Menschen. So habe ich das als kleiner Junge gesehen: Mit denen befasst man sich nicht, die müssen ausgeschlossen werden. Alles, was wir in Jordanien von ihnen wahrnahmen, war das Töten und äußerste Brutalität. Und hier traf ich Leute, die dieselben Interessen haben wie ich und ein relativ ähnliches Leben führen. Das veränderte meine Vorstellung davon, was einen Menschen ausmacht."

Einmal im Jahr kommen die Musiker zusammen, um ein neues Programm einzustudieren und es dann in verschiedenen Ländern der Welt aufzuführen. Seine Premiere hatte das Orchester 1999 in Weimar - damals Europas Kulturhauptstadt. In Anlehnung an Johann Wolfgang von Goethes berühmte Gedichtsammlung nannten Daniel Barenboim und sein Freund Edward Said ihr Projekt West-Eastern Divan Orchestra. "Goethe war einer der ersten Deutschen, der wirklich an anderen Ländern interessiert war", erklärt Barenboim. "Als er Arabisch lernte, war er über 60 Jahre alt."

Natürlich kann ein Orchester nicht die Welt verändern oder den Krieg im Nahen Osten beenden. Aber es kann zeigen: Es ist möglich, miteinander zu kommunizieren und es ist möglich, gemeinsam etwas ganz besonderes aufzubauen. Einen solchen Applaus habe ich in der Philharmonie noch
nie erlebt!



Igår upplevde jag tillsammans med min son en mycket speciell konsert i Philharmonie - ett av de två stora konserthusen i Berlin. Daniel Barenboim dirigerade West-Eastern Divan Orchestra och de spelade Mozart, Schönberg och Tjajkovskijs "Pathetique" - grandios! Men inte bara den underbara konserten utan även själva orkestern rörde mig mycket, för här musicerar ju människor med varandra som är förmenta fiender: unga musiker från Israel, Palestina och andra arabiska länder i mellanöstern.

"År 1999 var jag här den yngsta och ännu så naiv", berättar en medlem av orkestern. "Israels invånare har inte ens varit människor för mig. Så här tittade jag på det hela som barn: Med dem vill jag inte ha något att göra, de ska bli utanför! Allt som vi varseblev av dem i Jordanien var mördandet därifrån och ytterst våld. Men här träffar jag människor med samma intresse och som lever nästan ett liknande liv som jag gör det. Med tiden har mina åsikter redan förändrats om det gäller att bedöma människor."

En gång per år träffas de unga musikerna för att öva på ett nytt program och för att uppföra det efteråt i olika länder. Orkerstern grundades 1999 i den dåvarande europeiska kulturhuvudstaden Weimar. I anknytning till Johann Wolfgang von Goethes berömda diktsamling valde Daniel Barenboim och hans vän Edward Said namnet West-Eastern Divan Orchestra. "Goethe har varit en av de första tyskarna som verkligen var intresserade av andra länder", förklarar Barenboim. "När han började lära sig arabiska då var han mer än
60 år gammal."

Naturligtvis kan den här orkestern inte förändra världen eller få sluta kriget i mellanöstern. Men den kan visa en viktig sak: att det är möjligt att tala med varandra och att utveckla tillsammans något helt särskilt. En så lång varm applåd har jag aldrig upplevt i Philharmonie!


* * *


aus Goethes West-Östlichem Divan

Nicht mehr auf Seidenblatt

Schreib' ich symmetrische Reime,

Nicht mehr fass' ich sie

In goldne Ranken:
Dem Staub, dem beweglichen, eingezeichnet,

Überweht Sie der Wind, aber die Kraft besteht,

Bis zum Mittelpunkt der Erde

Dem Boden angebannt.

Und der Wandrer wird kommen,

Der liebende.
Betritt er
Diese Stelle, ihm zuckt's
Durch alle Glieder.

"Hier! vor mir liebte der Liebende,

War es Medschnun, der zarte?
Ferhad, der kräftige?
Dschemil, der dauernde?

Oder von jenen tausend

Glücklich-Unglücklichen Einer?

Er liebte! Ich liebe wie er.

Ich ahn' ihn!"

Suleika, du aber ruhst

Auf dem zarten Polster,

Das ich dir bereitet und geschmückt.

Auch dir zuckt's aufweckend durch die Glieder:

"Er ist's, der mich ruft, Hatem.

Auch ich rufe dir, o Hatem! Hatem!"


* * *


ur Goethes Väst-östlig divan
i svensk översättning av Martin Tegen

Ej mer på sidenblad
skriver jag symmetriska rim,

binder dem ej längre

i gyllene rankor.

Tecknade i sanden, som alltid rör sig,

utplånade av vinden består deras kraft,

vid marken fasttrollad

intill jordens medelpunkt.

Och vandraren skall komma,

den älskande. Beträder han
denna plats, rycker det

i alla hans lemmar.

"Här! framför mig har älskaren älskat.

Var det den späde Medschnun?
Ferhad, den kraftige?
Dschemil, den uthållige?

Eller bland dessa tusen

en annan saligt osaligt?

Han älskade! Jag älskar

så som han!"

Suleika, men du vilar

på ditt mjuka läger,

som jag har rett och blomstersmyckat.

Också du skälver, vaknande, i alla dina lemmar.
"Det är han, som ropar på mig, Hatem.
Jag också ropar dig, o Hatem, Hatem!"


Es ist wieder Schule - Skolan har börjat igen!


Als ich hier mit dem Bloggen anfing, brachen kurz darauf die Sommerferien aus. Nun sind sie vorbei - und wir müssen wieder früher aufstehen.



Strax efter jag började blogga här hade sommarlovet brutit ut i skolan. Men nu är det förbi - och vi måste gå upp tidigare igen.

Sonntag, 26. August 2007

Der Biesdorfer Baggersee im Abendlicht

Noch ist das Wasser nicht kalt - und ungefähr einen Monat kann ich hier noch schwimmen. Am liebsten abends. Da ist es still und beinahe menschenleer...

Sjön där jag brukar simma regelbunden heter Biesdorfer Baggersee och den ligger bara en kvart med cykeln hemifrån mig. Vattnet är ännu inte kallt - och först ungefär om en månad skall jag sluta utomhus-simsäsongen. Helst på kvällen åker jag dit, för då är det tyst och nästan folktomt där...









Außer mir waren nur zwei russische Kinder da.

Samstag, 25. August 2007

Chillout

En väldigt lugn lördag. Vädret är vackert. Min katt gör... ingenting. Jag gör... nästan ingenting. Njuter av livet. Ska bara cykla och simma lite på eftermiddagen eller i kväll.


Ein wunderbar ruhiger Sonnabend. Sommerliches Wetter. Mein Kater tut... nichts. Ich tue... fast nichts. Genieße das Leben. Werde nachmittags oder abends ein bisschen radeln und schwimmen.

Föråldrade ord - vom Aussterben bedrohte Wörter?

In Schweden gibt es eine Instanz, die sich um das "Aussortieren" von veralteten Wörtern aus der Offiziellen Wortliste (SAOL) kümmert - die Schwedische Akademie. Die Akademie gibt neben dieser einbändigen Wortliste mit allen geläufigen Gegenwartswörtern - im Moment sind das 125.000 - auch ein vielbändiges Wörterbuch heraus. Voriges Jahr wurden 10.000 Wörter in die 13. Auflage der SAOL ganz neu aufgenommen, und dafür 5.000 Wörter gestrichen. Alle aussortierten Begriffe kann man hier finden:
http://spraakdata.gu.se/saol/saol_utinitial.pdf

In Deutschland gibt es meines Wissens eine solche Instanz und eine vergleichbare offizielle Wortliste nicht. Wir haben den DUDEN, aber wer außer dem Dudenverlag dahinter steckt, wenn es darum geht, für Aktualität zu sorgen, entzieht sich meiner Kenntnis. Seit 2004 tagt nun zweimal im Jahr der Rat für deutsche Rechtschreibung - gegründet als Antwort auf die anhaltende Kritik an unserer Rechtschreibreform von 1996. Welchen Einfluss dieser Rat wirklich hat, ist mir allerdings unklar.




Wo bleiben aber nun in Deutschland die vom Aussterben bedrohten Wörter? Eine offizielle Liste wie in Schweden gibt es nicht. Wir haben dafür ein
Lexikon der bedrohten Wörter - in zwei Bänden - und außerdem eine Rote Liste und einige Beispiele im Internet!

__________________________


I Sverige är det
Svenska Akademien som bryr sig om utsortering av föråldrade ord ur SAOL - Svenska Akademiens Ordlista. Den gavs ut i fjol i 13de upplagan och den omfattar nu 125.000 ord - samfattad i en band. 10.000 nya ord har tillkommit, därför har mer än 5.000 ord från den tidigare upplagan strukits. Om man är intresserad av ord som inte längre står i ordlistan nu, så kan man hitta dem på nätet: http://spraakdata.gu.se/saol/saol_utinitial.pdf

I Tyskland finns det så vitt jag vet inget samfund som Svenska Akademien och inte heller någon jämförbar ordlista som SAOL. Vi har DUDEN som ordbok för tyska språket, men vem utan förlaget Duden Mannheim uppdaterar DUDENs ordlista, det vet jag inte. År 2004 grundades Rat für deutsche Rechtschreibung som svar på de ändlösa diskussionerna om den tyska stavningsreformen från 1996. Dess medlemmar träffas nu två gånger per år men hur mycket inflytande har de?




Och vem bryr sig i Tyskland om föråldrade ord eller skall de försvinner helt enkelt i glömskan? Nej, en officiell lista har vi inte, men vi har en Lexikon för hotade ord - i två band - och även på nätet finns en Röd Lista och några exempel med intressanta förklaringar.

Freitag, 24. August 2007

Unterwegs mit Herrn Möwe (3)


Nun habe ich also mein Quartier für ein paar Tage bei Herrn Möwe in Majorna bezogen. Majorna ist ein Stadtteil im westlichen Göteborg, der seinen Namen nach dem finnischen Wort maja (Hütte, kleines Haus) bekommen hat: där majorna finns = wo es die kleinen Häuser gibt

Ich mag diesen Stadtteil, der einmal so viel mit der Seefahrt zu tun hatte. Im 18. Jahrhundert befand sich hier Göteborgs Großer Hafen sowie mehrere Werften und viele der vor allem finnischstämmigen Einwohner arbeiteten damals am oder auf dem Wasser. Davon zeugen heute noch das Seefahrtsmuseum, viele Straßennamen und der hohe Seemanns-Turm mit der Statue Frau des Seemannes


Später wurde Majorna Arbeiterbezirk - und man wohnte hier in ganz besonderen "Mietskasernen": den Landshövdingehäusern. Dies sind durchweg dreistöckige Häuser, wobei das Erdgeschoss immer aus Stein gebaut ist und die beiden Obergeschosse aus Holz. Mehr als zwei Etagen durfte man damals nämlich nicht aus Holz errichten, wegen der hohen Brandgefahr. Aber die Wohnungsnot war groß - und diese Hybridhäuser waren längst nicht so teuer wie Wohngebäude ganz aus Stein. 


Von ca. 1875 bis zum Ende der 1930-er Jahre wurden viele Straßenzüge in Göteborg mit diesen Häusern bebaut. Und die meisten, die den Abrisswahn in den 1960/70ern überstanden haben, findet man heute noch in Majorna. Schön finde ich, dass sie zum Teil sehr unterschiedlich aussehen - bunt bemalt oder mit Holzornamenten verziert - und dass sie fast immer einen recht großen grünen Innenhof umschließen.

Und so wandere ich mit Herrn Möwe durch diesen alten Stadtteil und ich halte die Augen offen für die vielen netten Details...


 

Huuui! - Emma im Anflug auf unseren Kiez in Majorna

På väg med Herr Mås (3)
 
Nu bor jag ett par dagar i Majorna. Majorna är en stadsdel i västra Göteborg och namnet kan härledas till det finska ordet maja för hydda eller mindre hus: där det majorna finns så att säga.

Jag gillar den stadsdelen som hade en gång så mycket med sjöfarten att göra: här låg nämligen Göteborgs storhamn under 1700-talet och även några varv. Många invånare - de flesta med finsk härstamning - jobbade på eller vid havet. Idag kan man ännu varsebli några förbindelser till det dåvarande sjömanslivet på olika ställe: Man kan besöka sjöfartsmuseet eller bli förvånad lite om en hel del konstiga gatunamn (Kaptensgatan, Lotsgatan, Seglaregatan). Och slutligen kan man klättra upp till det höga sjömanstornet med statyn kvinna vid havet.


Senare blev Majorna ett utpräglat arbetarområde - med ett speciellt sätt av bostäder: landshövdingehus. Det är hyreshus med tre våningar och kännetecknet är att bottenvånigen är byggd i sten, men andra och tredje våningen är uppförd i trä. Man fick nämligen inte bygga rena trähus i mer än två våningar på grund av brandrisken. Men bostadsbristen var stor då och att bygga rena stenhus var för dyrt.


Alltså byggde man massor av dessa hybridhus från ungefär 1875 till slutet av 1930-talet. Lyckligtvis har många av dem överlevt rivningarna under 1960/70-talen. Och de flesta finns nu fortfarande i Majorna. Bäst tycker jag om att husen ser så olika ut - målade i varierande färger eller utsmyckade med träornamenter - och att det finns nästan överallt så fina gröna gårdar.


Nu vandrar jag alltså med Emma igenom denna gamla stadsdel och jag håller mina ögon öppna för att upptäcka trevliga detaljer...

Allmänna Vägen, Majorna, fotografi från 1920
(
Flera gamla foton finns här - mehr alte Fotos!)

Kvarteret 15 Ärenprisen - sett från Silverkällegatan, med
fasader i typisk 1920-talsklassicism, husen är från 1927.

Längst Djurgårdsgatan ligger några ovanligt rikt utsmyckade hus.
Närmast i bilden från 1889, därefter 1890 och 1911.
Eingang zu einem Hof (Das Bild habe ich von dieser Webseite.)

Ein grüner Innenhof.


Beinahe mediterranes Feeling...
(Das Bild ist ebenfalls hier geklaut.)

Donnerstag, 23. August 2007

Sachliche Romanze


Als sie einander acht Jahre kannten

(und man darf sagen, sie kannten sich gut),

kam ihre Liebe plötzlich abhanden.
Wie andern Leuten ein Stock oder Hut.


Sie waren traurig, betrugen sich heiter,

versuchten Küsse, als ob nichts sei,

und sahen sich an und wußten nicht weiter.

Da weinte sie schließlich. Und er stand dabei.


Vom Fenster aus konnte man Schiffen winken.

Er sagte, es wäre schon Viertel nach vier

und Zeit, irgendwo Kaffee zu trinken.

Nebenan übte ein Mensch Klavier.


Sie gingen ins kleinste Café am Ort

und rührten in ihren Tassen.

Am Abend saßen sie immer noch dort.

Sie saßen allein, und sie sprachen kein Wort
und konnten es einfach nicht fassen.

Erich Kästner
"Lärm im Spiegel", Leipzig 1929

_____________________

Saklig romans


När i åtta års tid de älskar varandra

och verkligen kände varandra i grund,

var kärleken borta med ens - som för andra

plötsligt en käpp, en hatt eller hund.


De kände sig trista men sökte bedraga

varandra med kyssar och låtsa frid

och fröjd. Var det bara en elak saga?

Så grät hon till slut. Och han stod bredvid.


Han sade att klockan var fyra redan.

De borde väl gå på något kafé?

Pianoklink hördes. I hamnen därnedan

kunde man segel och master se.


De gingo till ortens minsta kafé

och sutto vid bordet, tysta och stela.

Där kunde man hela kvällen se

dem sitta försaga vid en kopp te.

De fattade inte det hela.


Erich Kästner
översättning av Johannes Edfeldt

Mittwoch, 22. August 2007

Unterwegs mit Herrn Möwe (2)

"Heute fahren wir Älvsnabben," schlägt der muntere Wasservogel vor. "Und wir gucken uns Kunstwerke an. Am Nordufer des Götaälv gibt es viel zu sehen." Als wir am Ufer von Majorna auf das Wasserfahrzeug warten, bin ich an die Kieler Förde erinnert, wo die Fördeschiffe auch zum öffentlichen Nahverkehr gehören - und wo sie genauso winzig wirken, wenn eine der großen Fähren vorbeikommt.

På väg med Herr Mås (2)

"Idag åker vi älvsnabben," föreslår den pigga vattenfågeln. "Och så ska vi titta på några konstverk. På Norra Älvstranden finns mycket att upptäcka." När vi väntar på älvsnabben på Majornas strand blir jag påminnd om Kieler Förde, där det också finns sådana båter som hör till stadstrafiken - och där de verkar liksom jättesmå när en av de stora färjorna åker förbi.

Das Wort älvsnabben ist schwer zu übersetzen.
(älv heißt Fluss und snabb heißt schnell oder fix)
Fluss-Express würde wohl am besten passen.

Von der Haltestelle Klippan setzen wir über nach Eriksberg.

"Hier gab es früher eine große Werft", erklärt Emma. "Aber heute ist - bis auf den hohen orangefarbenen Kran - fast nichts mehr davon übrig. Jetzt wohnt man hier am Wasser und lernt oder arbeitet in modernen Gebäuden." Und wir schlendern am Flussufer entlang, wo ein langer Holzkai uns das Promenieren leicht macht. Bald begegnen uns die ersten Kunstwerke - vier Fossilien von Pål Svensson. Diese sind aus Granit gemacht und haben alle irgendetwas mit dem Meer zu tun.

"Här fanns tidigare ett stort varv", förklarar Emma för mig. "Men idag är - bortsett från den höga oranga kranen - nästan ingenting av detta kvar. Nu bor man här vid vatten och läser eller jobbar på moderna byggnader." Och vi släntrar på älvstranden där en lång träkaj gör det lätt för oss att promenera. Snart träffar vi de första konstverken - fyra fossiler av Pål Svensson. De är tillverkade i granit och har alla på något sätt med havet att göra.

Diese Skulptur hier heißt zum Beispiel "boj" - Boje.

Nach einem kurzen Zwischenstopp beim Ostindiensegler ist unser nächstes Ziel eine eindrucksvolle Ziegelskulptur, die der dänische Künstler Per Kirkeby hier ans Flussufer gestellt hat. Im Internet hatte ich folgendes gelesen - und war sehr neugierig geworden: "Die Ziegelskulptur des international anerkannten dänischen Künstlers Per Kirkeby ist eines der monumentalsten öffentlichen Kunstwerke in Göteborg. Aus den typisch dänischen roten Ziegeln hat er ein Stück abstrakte Architektur geschaffen, einen poetischen Raum, einen Tempel der Winde."

Efter ett kort mellanstopp hos Ostindiefararen har vi som nästa mål en intrycksfull tegelskulptur som ställdes hit på norra älvstranden av den danska konstnären Per Kirkeby. Jag hade läst det här på nätet - och blev väldigt nyfiken: "Ett av Göteborgs mest monumentala offentliga konstverk är tegelskulpturen av den internationellt mycket välkände danske konstnären Per Kirkeby. Med typisk dansk röd tegelsten har han skapat ett stycke abstrakt arkitektur, ett poetiskt rum, ett vindarnas tempel."


Alle vier Winde können mit den roten Backsteinen spielen...
Vindar från fyra håll kan leka med de röda tegelstenarna...

Bevor wir mit dem Älvsnabben von Lindholmen aus ans andere Ufer zurückfahren, lerne ich noch, warum der Slottsberget so heißt und nach wem die Tranchell-Brücke benannt ist. Und schließlich treffen wir eine Skulptur, deren Aussehen mich irgendwie ganz merkwürdig berührt hat...

Innan vi åker tillbaka med älvsnabben från Lindholmen till Södra Älvstranden, lär jag mig dessutom varför Slottsberget heter så och varför Tranchell-bron kallades så. Och till sist träffar vi en skulptur dess utseende berörde mig ganska märkvärdigt på något sätt...

Die Tage werden langsam kürzer

Nun ist es nur noch ungefähr ein Monat bis zum Herbstanfang. Aber das Licht hat schon angefangen, sich zu verändern. Ich habe es gestern beim Abendlicht wahrgenommen - und heute früh beim Morgenlicht ganz besonders:

Dagarna blir kortare så småningom

Nu är det bara ungefär om en månad när hösten ska börja. Men ljuset började redan förändras. Igår kväll kunde jag iaktta det - och i morse numera helt särskilt:

Dienstag, 21. August 2007

Es gibt keinen Neuschnee

Bevor ich mit den Emma-Geschichten von der schwedischen Westküste weitermache, gibt es heute aus aktuellem Anlass einen Text von Kurt Tucholsky. Bengt hat nämlich gestern einen langen Artikel in seinem Blog veröffentlicht, den ich nur empfehlen kann! Und alle, die der schwedischen Sprache nicht mächtig sind, seien auf den lesenswerten Tucholsky-Artikel in der Wikipedia verwiesen.

_______________________


Es gibt keinen Neuschnee

Wenn du aufwärts gehst und dich hochaufatmend umsiehst, was du doch für ein Kerl bist, der solche Höhen erklimmen kann, du, ganz allein –: dann entdeckst du immer Spuren im Schnee. Es ist schon einer vor dir dagewesen.

Glaube an Gott. Verzweifle an ihm. Verwirf alle Philosophie. Laß dir vom Arzt einen Magenkrebs ansagen und wisse: es sind nur noch vier Jahre, und dann ist es aus. Glaub an eine Frau. Verzweifle an ihr. Führe ein Leben mit zwei Frauen. Stürze dich in die Welt. Zieh dich von ihr zurück . . .

Und alle diese Lebensgefühle hat schon einer vor dir gehabt; so hat schon einer geglaubt, gezweifelt, gelacht, geweint und sich nachdenklich in der Nase gebohrt, genau so. Es ist immer schon einer dagewesen.

Das ändert nichts, ich weiß. Du erlebst es ja zum ersten Mal. Für dich ist es Neuschnee, der da liegt. Es ist aber keiner, und diese Entdeckung ist zuerst sehr schmerzlich. In Polen lebte einmal ein armer Jude, der hatte kein Geld, zu studieren, aber die Mathematik brannte ihm im Gehirn. Er las, was er bekommen konnte, die paar spärlichen Bücher, und er studierte und dachte, dachte für sich weiter. Und erfand eines Tages etwas, er entdeckte es, ein ganz neues System, und er fühlte: ich habe etwas gefunden. Und als er seine kleine Stadt verließ und in die Welt hinauskam, da sah er neue Bücher, und das, was er für sich entdeckt hatte, das gab es bereits: es war die Differentialrechnung. Und da starb er. Die Leute sagen: an der Schwindsucht. Aber er ist nicht an der Schwindsucht gestorben.

Am merkwürdigsten ist das in der Einsamkeit. Daß die Leute im Getümmel ihre Standard-Erlebnisse haben, das willst du ja gern glauben. Aber wenn man so allein ist wie du, wenn man so meditiert, so den Tod einkalkuliert, sich so zurückzieht und so versucht, nach vorn zu sehen –: dann, sollte man meinen, wäre man auf Höhen, die noch keines Menschen Fuß je betreten hat. Und immer sind da Spuren, und immer ist einer dagewesen, und immer ist einer noch höher geklettert als du es je gekonnt hast, noch viel höher.

Das darf dich nicht entmutigen. Klettere, steige, steige. Aber es gibt keine Spitze. Und es gibt keinen Neuschnee.


Zuerst erschienen in: "Die Weltbühne", 07.04.1931
unter dem Pseudonym Kaspar Hauser

Heute in: "Lerne lachen ohne zu weinen", Rowohlt, 1972


______________________

http://www.tucholsky-gesellschaft.de


Kurt Tucholsky war der Mann mit den 5 PS: Zusätzlich zu seinem
Namen veröffentlichte er unter 4 verschiedenen Pseudonymen.
Darunter "Peter Panter" und "Theobald Tiger". In seinem Geburts-
haus in Berlin-Moabit befindet sich heute ein Kinder-Schülerladen.

Tucholsky hade skrivit under fyra olika pseudonymer.
Och i hans födelsehus i Berlin-Moabit finns idag en dagis.

_____________________


Innan jag fortsätter med mina Emma-berättelser från den svenska västkusten finns det idag här en text av Kurt Tucholsky - i anknytningen till gårdagens långa inlägg om Tucholsky på Bengts blogg som jag verkligen kan rekommendera.


Det finns ingen nysnö

Om du vandrar uppåt och ser dig om medan du andas ut: vilken karl du är som kan bestiga sådana höjder, du, alldeles ensam: då upptäcker du alltid spår i snön. Det har redan varit någon före dig.

Tro på Gud. Förtvivla om honom. Förkasta all filosofi. Låt läkaren konstatera magkräfta hos dig och vet: du har bara fyra år kvar, och sedan är det slut. Tro på en kvinna. Förtvivla om henne. Lev med två kvinnor. Störta dig ut i världen. Dra dig tillbaka från den . . .

Och alla dessa livskänslor har någon redan haft före dig; så har någon redan trott, tvivlat, skrattat, gråtit och eftertänksamt petat sig i näsan, precis så. Det har alltid redan varit någon där.

Det ändrar ingenting, jag vet. Du upplever det ju för första gången. För dig är det nysnö som ligger där. Men det är ingen nysnö, och denna upptäckt är till en början mycket smärtsam. I Polen bodde en gång en fattig jude, han hade inte råd att studera, men matematiken brände i hans hjärna. Han läste de få böcker han kunde komma över, och han studerade och tänkte, tänkte vidare för sig själv. Och uppfann en dag någonting, han upptäckte något, ett helt nytt system, och han kände: jag har funnit någonting. Och när han lämnade sin lilla stad och kom ut i världen, då såg han nya böcker, och det som han hade upptäckt på egen hand, det fanns redan: det var differentialkalkylen. Och då dog han. Folk säger: av tvinsot. Men det var inte av tvinsot han dog.

Märkvärdigast är det i ensamheten. Att folk i vimlet har sina standardupplevelser, det vill du ju gärna tro. Men när man är så ensam som du, när man mediterar som du, tar med döden i räkningen, drar sig tillbaka så som du och så intensivt försöker se framåt: då, skulle man mena, vore man på höjder som ännu ingen mänsklig fot beträtt. Och alltid finns där spår, och alltid har någon varit där, och alltid har någon klättrat ännu högre än du någonsin kunnat, ännu mycket högre.

Det får inte beröva dig modet. Klättra, stig, stig. Men någon topp finns inte. Och det finns ingen nysnö.


Kurt Tucholsky: "Tyskland - v
årt Tyskland"
Urval och kommentarer av Jan Stolpe
Prosa i översättningen av Ulrika Wallenström

Montag, 20. August 2007

Unterwegs mit Herrn Möwe (1)

Zuerst an alle, die liebe Grüße an Herrn Möwe mitgeschickt hatten: Ich habe sie natürlich ausgerichtet! Wir wollten also etwas unternehmen. So richtig weit weg vom Wasser kriegt man Emma allerdings nicht. (Genauso wenig wie mich!) Und so treffen wir uns auf Saltholmen und streifen ein wenig herum. "Willst du etwas komisches sehen?", fragt der komische Vogel. Ich will. Wir gehen einen Kiesweg entlang, der von der Straßenbahnhaltestelle ans Wasser führt. Aber plötzlich ist da ein hoher Bretterzaun. Und an dem Bretterzaun ist ein Schild:



"Oh, cool, ein FKK-Strand!" Ich bin begeistert. Herr Möwe grinst. "Aber Herren und Damen dürfen hier nicht zusammen nackt in der Sonne herumliegen. So ein hoher Bretterzaun existiert auch zwischen dem Männer- und Frauenstrand!" Ich glaube es nicht. Nein, ich glaube es wirklich nicht. In Schweden baden Frauen und Männer am FKK-Strand getrennt?!

Ich bin in einer Nudisten-Familie aufgewachsen. In meinem Regal steht Friedrich Wolfs Buch
Die Natur als Arzt und Helfer mit allerlei Bildern, die den Verfasser - nackt natürlich - bei der morgendlichen Gymnastik mit seinen Kindern im Garten zeigen. Und ich habe meinen Vornamen nach der Hauptperson in einem schwedischen Film der 50er-Jahre, einem für diese Zeit recht freizügigen Film, der meinen Eltern sehr imponierte.

"Der
Nacktbade-Verein auf Saltholmen hat dieses Jahr 1100 Mitglieder: 1000 Frauen und 100 Männer - und der Frauenanteil wächst weiterhin!", Herr Möwe grinst immer noch. "Der Damenstrand musste schon mehrmals vergrößert werden, zuungunsten des Herrenstrandes natürlich. Nun sucht man händeringend neue männliche Mitglieder. Am 25. August 2007 ist darum für alle Herren freier Eintritt." - "Das ist ja wie bei uns in Biesdorf im Kirchenchor!" Ich lache.

Aber baden will ich da jedenfalls nicht, wo man sich als Pärchen am Eingang "Adieu" sagen muss. Und also klettern wir lieber ausführlich auf den Klippen herum, wo das Heidekraut gerade so schön blüht...


På väg med Herr Mås (1)

Visst ville vi göra en fin utflykt tillsammans! Men inte så långt ifrån vattnet får det bli. Det säger i alla fall Emma och jag håller med. Man träffas alltså på Saltholmen och ströver omkring lite. "Vill du se något konstigt?", frågar den konstiga fågeln. Jag vill. Vi går på en grusväg som för oss från spårvagns hållplats ända till havet. Men plötsligt finns där ett högt plank. Och på planket finns en skylt.

"Vad kul, en nakenbad!" Jag är förtjust. Måsen flinar. "Men herrar och damer får inte sola sig gemensamt här. Samma plank finns även mellan kvinnor- och mänsidan!" Det tror jag inte. Nej, det tror jag verkligen inte. I Sverige blir kvinnor och män separerade på nakenstränder?!


Jag växte upp i en nudist-familj. Jag har in min bokhylla Friedrich Wolfs bok
Die Natur als Arzt und Helfer med fina bilder som visar författaren - naken självklart - medan han gör morgongymnastik med sina barn varje dag i trädgården. Och jag har fått mitt förnamn efter huvudpersonen i en svensk film från 50-talet, som imponerade mina föräldrar.

"
Kallbadhusets Vänner Saltholmen har i år 1100 medlemmar - 1000 av dem är damer och bara 100 är herrar. Andelen damer ökar varje år och andelen herrar minskar." Måsen flinar fortfarande. "Damsidan förstorades alltså redan flera gånger och därmed har herrarnas frihet och utrymme beskurits ganska mycket. Nu letar man efter nya manliga medlemmar. Och därför finns fri entré för herrar den 25 augusti 2007!" - "Det är ju just samma sak jag brukar höra från Biesdorfs kyrkokören!" Jag skrattar.

Men badar vill jag i alla fall inte där man måste säga Adjö på ingången om man kommer som par. Och alltså klättrar vi hellre omkring på Saltholmens klippor
en hel del - och får en stor glädje av ljuren som blommar här nu överallt.










xxl xxl

Besenheide - calluna vulgaris (kallyno = griechisch ich fege)














Mittwoch, 15. August 2007

Emma - avsked och återseende

Egentligen ville jag nu berätta för er varför jag lärde mig just svenska och varför jag skriver här på både språk. Jag hade redan börjat ett inlägg - med det har inte blivit färdigt nu. I motsatsen till mig - efter dagens alla händelser är jag dödstrött. Men i morgon - alltså onsdag den 15/8 - ska jag resa till Göteborg igen för att träffa en mås som heter Emma. Hon bor på stora Amundön och vi brukar dela fiskbullar till lunch...

Emma - Abschied und Wiedersehen

Eigentlich wollte ich euch heute erzählen, warum ich ausgerechnet Schwedisch gelernt habe und warum ich dieses Blog hier zweisprachig führe. Ich hatte den Artikel schon angefangen - aber er ist nicht fertig geworden. Im Gegensatz zu mir: nach den Ereignissen des Tages bin ich nun todmüde. Morgen jedoch, also am Mittwoch, den 15. August, werde ich noch einmal nach Göteborg reisen - um eine Möwe zu treffen, die Emma heißt. Sie wohnt auf der Großen Amundö und wir teilen uns für gewöhnlich Fischklopse zum Mittag...

Emma am 24. Mai 2007

Ich bin am Montag wieder hier und erzähle weiter.
Jag är tillbaka hit på måndag för att berätta mer.

Dienstag, 14. August 2007

Några moln till! - Neue Wolkenbilder!

Noch ein paar Wolken für meinen Wolkenpostkartenartikel! Diesmal von meiner Schwester, die in Frankreich am Atlantik lebt. D a n k e !

Ett par molnvykort till finns nu på mitt molnvykortinlägg! De kommer från min syster som bor i Frankrike vid Atlantkusten. Tack!

Sich vor ungebetenen Gästen schützen...

Att skyddas mot objudna gäster...

Heute auf dem Weg zur Arbeit entdeckte ich diese Komposition.
Und mir fällt eine Diskussion in Bodils Blog wieder ein...
("Unterschiedliche Arten, ungebetene Gäste abzuschrecken")


I morse när jag cyklade till jobbet upptäckte jag den här bilden.
Och jag kommer ihåg ett inlägg och en diskussion på
Bodils Blogg...

Montag, 13. August 2007

Morgennebel im August

Eben bekomme ich Post von meinem Bucharzt in Kaulsdorf. (Zu anderen Ärzten gehe ich nicht!) Er schickt Nebelbilder von heute früh mit, die ich euch gern zeigen will. (Vor meinem Balkon sah es nämlich ganz ähnlich aus, aber meine Kamera war wohl noch etwas müde vom Wochenende: Akku leer...)

Morgondimma i augusti

Just nu fick jag ett mail från min personliga bok-läkaren i Kaulsdorf. (Andra läkare brukar jag inte konsultera!) Han skickade med några bilder som han tagit i morse. Två av dem vill jag gärna visa er. (När jag tittade från balkongen i morse såg jag liknande bilder, men min kamera var nog fortfarande trött efter helgen. Batteriet var slut...)


____________________




Neue Fahrrad-Kontrollen in Brandenburg!

In Berlin werde ich ja manchmal beim Radfahren angehalten. Ich kriege eine Verwarnung, weil ich auf dem Bürgersteig gefahren bin. Wohlmeinende Polizisten oder Ordnungshüter fragen nach meinem Fahrradhelm oder kontrollieren, ob mein Licht geht. In Brandenburg geht man jetzt noch einen Schritt weiter: Als ich vorgestern zu meiner Oma radelte, wurde mein Reifendruck von einer ganz neuen Art Controlletti überprüft!

Nya cykel-kontroller i Brandenburg!

Ibland stoppas jag när jag cyklar genom Berlin. Då får jag en varning, eftersom jag cyklade på trottoaren. Välmenande poliser eller tjänstemän undrar var det finns min cykelhjälm eller de kollar om min cykellampa funkar. Men i Brandenburg går man ännu ett steg vidare. Förrgår när jag cyklade till min mormor, kontrollerades mitt däcktryck på ett helt nytt sätt!

_________________

Men i motsatsen till Berlin kunde jag här korrumpera kontrollören.
Aber im Gegensatz zu Berlin konnte ich hier den Kontrolleur bestechen.

Samstag, 11. August 2007

Blues in Biesdorf

Gestern waren wir auf einem Sommerkonzert in der Biesdorfer Parkbühne - hier sind ein paar Impressionen:

Igår var vi på Biesdorfer Parkbühne där en av de sommarkonserterna ägde rum. Här ett par intryck:










Sitzkissen - sitskudde










Monokel - Kraftblues seit 30 Jahren










"Engerling" und Magda aus Warschau

___________________________

Ska tillbringa helgen hos min mormor i Fläming.
Kommer tillbaka hit på måndag - önskar er en trevlig helg!

Werde das Wochenende bei meiner Oma im Fläming verbringen.
Montag bin ich wieder hier - euch allen ein schönes Wochenende!