Mittwoch, 7. Januar 2015

Weihnachtsferien mit Wintermezzo


"Ju mindre man är dess större blir julen. Inne under granen är julen enorm, den är en grön djungel med röda äpplen och sorgset harmoniska änglar som snurrar runt kring sig själva i sin sytråd och bevakar urskogens ingång. Och urskogen fortsätter i oändlighet inne i glasbollarna, julen är en absolut trygghet tackvare granen..." (Tove Jansson, Bildhuggarens dotter)



O Tannebaum...


Okay, granen var kanske något för liten för att gömma en nästan sjuårig pojke, men den var självhuggen och finklädd i alla fall. Dessutom är barnet i den nihilistiska fasen, då tomten förnekas eller tillskrivs Coca Cola som uppfann den bara för reklamens skull. Men det är hans första jul som läsande och skrivande människa - tänk, vilket steg! - och så fördelade han klapparna istället för tomten, som ju inte finns, för nu kan han själv läsa namnen som står på paketen. Och eftersom det oftast var hans eget namn, gick detta i rasande fart. Sedan rev han upp det stora LEGO-paketet, och så försvann han in i byggandets magiska värld för en ganska lång stund... Och vi som vuxna hade tid att prata lågmält och att bli något melankoliska, innan vi satte igång med en massa ost och den brandsäkra fondue-utrustningen. Ja, precis så som julen ska vara.




Joint venture!



Svenskt-tyskt husbygge



Han läser!



Nu är han borta...


Måndagen efter den långa julhelgen var sedan en av årets vackraste, som min mor tyckte och jag med. Då hade det kommit överraskande mycket snö under natten och eftersom det var minusgrader dygnet runt, så var det pulversnö som mitt på dagen glittrade underbart i den lågstående vintersolen... Det finns verkligen inte mycket som är vackrare, i varje fall inte så här års. Och sedan blev det ett rejält snöbollskrig på kvällen med mycket skratt och lite gråt, precis som det ska vara. Men det var tyvärr bara ett väldigt kort väderunder, redan dagen därpå blev det plusgrader och regn och innan jag flög tillbaka till Norden så hade allt det fina vita helt försvunnit igen.















Nun sind sie schon wieder vorbei, die schönen Weihnachtsferien, ja, die einzige Zeit im Jahr, in der ich wirklich total abschalte und richtig Urlaub mache... Sogar zwei Tage mit Schnee hatten wir, allerdings nicht Heiligabend, sondern erst kurz vor Silvester. Und so habe ich alles genossen: vor allem die Familie, aber auch das viele gute Essen, unsere Ausflüge in die Umgebung und sogar ein Kulturevent. Es war Jakobs erste Oper, und als tüchtiger ABC-Schütze hat er sogar versucht, den Text oben drüber mitzulesen. Ich war wirklich überrascht, dass er nach nur drei Monaten Schule schon alle Buchstaben kann. Und dabei hatte ich gedacht, dass unser Waldwichtel gar nicht so lange stillsitzen kann. Aber da habe ich mich offenbar getäuscht.




Mein schönstes Weihnachtsgeschenk



Keine Kommentare: